chock

/Daniel

Vi är helt enkelt ett lite hurtigare kollektiv. Idag inledde vi plus husdjur med en lätt jogg på ett par kilometer innan det var dags för intervallträning med höga knän och sånt i backe. Passet avslutades med lågintensiv gång runt Sidsjön. Daniel var dock inte med. Han verkar ha irrat runt ute hela natten. Han gick igårkväll och kom tillbaka först i eftermiddags. Och då var han jättetrött, tycktes knappt ha sovit alls. Jättemysko beteende. Lite som Säl-Oves natt på pakethållaren. Roland sade idag att han tycker jag är pinsam typ jämt (fast han valde en annan formulering) och lite senare antydde han att jag luktade illa. He loves me. / Angelica

Precis, det chockar förmodligen de flesta att vi bloggar så här dags på dygnet. Nedan följer en rapport från chockkollektivet måndag, 18 oktober klockan strax efter midnatt:
 
Angelica spelar Sonic 2 på Sega Megadrive (som hon envisas med att kalla lillarävenspelet). Hennes små utbrott av typen "faaaan" "nej, det visste jag ju" och "meeeen" kan ge en hint om hur det går.

Niklas skissar på en c-uppsatsidé (typ).
 
Jag är fortfarande stolt över mitt lags dubbelseger i pratmakarna hos det lite djupare kollektivet tidigare i dag.
 
Och Daniel, ja , vad gör Daniel? Äter vindruvor (som han inte bakat själv) är min gissning.

/Roland.

Angelica nyss: "Jag kommer att göra en snabbis"

Sedan sprang hon mot duschen. Om Niklas var med vill inte min del av chockkollektivet veta.

/Roland

/ Daniel

Hämtat från dagens Aftonbladet söndag, avd. schyssta föräldrar?




/Niklas

Plötsligt gick det upp för oss... vår försäkring innefattar INTE frimärks- och myntsamlingar!
Hela kollektivet är i chock.

/Niklas

Vi har förstått att hurra saknar en mer frekvent uppdatering av chock-bloggen. Det förstår vi. Vi jobbar på den saken, men i och med att vi, till skillnad från många andra bloggare, har ett så aktivt liv är det inte lätt att hinna med att få ut allt. Exempelvis hade jag i går kväll hela 14 liv redan vid den andra bossen på "lilla-räven-spelet". Det ni! Till och med Rolle var impad.
Och i går mötte exempelvis halva chock-kollektivet halva "Det lite djupare kollektivet" i joggingspåret. Var var hurra?

/ Angelica

Kanske De Djupa skulle kunna resonera kring frågor som "Varför hatar Rolle Angelica?" eller "Varför joggade inte halva Hurra, eller åtminstone en tredjedel plus husdjur?". Ser med spänning fram emot era analyser!

Snart ska vi ha en bjudning i Kikki Danielssons ära. Niklas har laddat ner båda versionerna av Papaya coconut. Vesslan ringde tidigare idag med funderingar om eventuell utklädnad. Roland tipsade om att lägga mycket energi på frisyren.

Roland för övrigt, ja... I sann Kikki-anda skulle han för första gången i sitt liv köpa vin. Det gick sådär. Roland kom visserligen ut med två buteljer i grön påse. Med under stoppet på pressbyrån visade det sig att Roland missbedömt dryckens tyngd. Påsen gick sönder och därmed också flaskorna. Och då hade systemet redan stängt. Roland hjälpe inte till att städa.

Roland för övrigt, ja... ytterligare en gång. Han känner sig ständigt lite trackad av oss andra. Men vi har förklarat att det beror på att han är yngst. Han har också uttryckligen sagt att han hatar mig. Men jag tar inte åt mig. I den åldern är man ju lite rebellisk.

/ Angelique

I dag har många kloka saker blivit sagda av de underbara Chock-medlemmarna.

Som till exempel den där tjusigt rimmade ramsan som Angelica försökte sig på:
"En skövdebo,
en ko en gris."

Eller det där vackra Niklas sa när han cyklade hem på den alldeles för gropiga vägen mellan skolan och Nacksta:
"Djävlar i havet, aj min pung".

/Daniel

Nedan följer ett litet tips från Chock-kollektivet.
 
Om du handlar lite fryst fisk på vägen hem från skolan och om du då lägger den i väskan, glöm i så fall inte att ta ut fisken och lägga den i frysen när du kommer hem. Risken är annars att fisken tinar och att väska, kollegiblock och annat trevligt i fiskens närhet tar lukt av vätskan som rinner ut ur den inte helt täta påsen.

/Daniel

Kärt djur har många namn.

Säls nya är: Säl-Ove!

Daniel bestämde sig för att spela badminton.

Vi andra kontrade med att göra oss oformliga i tv-soffan några timmar. Under Biggest looser insåg vi att det vi främst behövde var: Blåbärspaj! Roland kilade till Kvantum. Niklas beställde också en liten förrätt till pajen: 2 liter glass ( att blanda med o´boy).

Roland fick även ta på sig uppgiften att tillverka pajen. Under tiden som han myspysslade i köket kom tydligen hans ömma sida fram. Roland berättade både det ena och det andra om sitt känsloliv.

Vi övriga i kollektivet gillar Rolands nya, lite känslosammare och mer bakinriktade sida. Det känns som att månaden som sambos nu fört oss så nära varandra vi kan komma. Vi är öppna på ett helt annat plan än man kan föreställa sig. Inte ens Daniel backar för detaljerade frågor.

Så fint, så mjukt, så varmt vi har i vårt blåbärspajsdoftande kollektiv.

/ Angelica - tårögd.

För övrigt skall nästa klassresa gå till Frövi. Där ligger Köttsjön, Köttsala och Hagalund alldeles intill Stora och Lilla Borrsjön. Det är tur att vi fått upp den där Sverigekartan på väggen.

/Daniel

Dra åt helvette är väl beskrivningen av den här dagen. Vill bara sova och låta det bli måndag så jag slipper denna rekordbakisdag. Var över hos det lite husligare kollektivet förut och verkställde borr-presenten, varpå de bjöd på mycket gott fika.
 Men eftersom det är rekordbakisdagen mer än andra i dag så reagerar jag med extrema kväljningsattacker på fikat och drar hem till sängen igen, men inget hjälper en dag som denna.
Pizza, cola, kalldusch, vatten, slapparmusik, vatten. Tamejfan alla klassiska bakiskurer är förbrukade och jag mår fortfarande illa.

Och som om inte nog var nog, så har Daniel gått runt hela dagen och garvat åt hur fantastiskt bra han mår. Underbart med vänner som bryr sig om en.



/Roland.

Å, vad jag älskar mina kära sambos. De gör verkligen allt för att jag skall känna mig bättre (Okej, Niklas kanske inte skall ta åt sig allt för mycket av just det här berömmet, han har varit i Huddiksvall hela dagen) . I dag har de mest ägnat sig åt att ligga framför TV:n, muttrat lite grann, kännt att de behöver ombyte och släpat sig till sängen, druckit en massa vatten (trots att jag vet att de inte behöver dricka nåt, de drack ju så mycket i går) och haft ont i hårbotten.
Jag har aldrig kännt mig piggare! Det är fint men vänskap när man offrar sig så för varandra.

/Daniel

Dimman har lättat över Nacksta, aromen från traktens pappersbruk sprider sig sakta över stan. Detta är tändvätska för Kicki Bengtsson.

Klargörande: Jag skulle inte vilja gå i jour-04 efter dagens pinsamma insats i de Egentliga Mästerskapen.

/Roland.

Drabbar förmodligen inte mig den här gången. Men nu är den i alla fall så klar den kan bli, tenta-jäveln.

Nu till det svåraste av allt: Den ska skrivas ut och lämnas in före 12:00 imorn. Livet är hårt.

/Roland (de andra i chockkollektivet verkar inte vara klara än, de intelektuella tentadiskussionerna lär fortsätta ett par timmar till här. Just nu verkar Säl vara den som har mest vettigt att säga. )

På skrivbordet ligger tre (3) böcker skrivna av herrarna Nord och Strömbäck.

Det är härligt med MKV: Lärarna verkar ha svårt att undervisa om annan litteratur än den de skrivit själva? För det kan väl inte ha något med forskarnas plånböcker att göra eller?

Bonusinformation: Medierna och demokratin av Nord/Strömbäck, 405 kronor på studentbokhandeln.
Ja, imorn är det deadline på hemtentan. Imorn. Rätt sent på dagen till och med.

/Roland

Niklas: "Det är inte så att du vet när Göran P tillträdde, Rolle?"

Roland: "1996"

Ja, jag ska söka medlemskap i klubben för onödigt vetande. Och kanske fortsätta med hemtentan.

/Roland.

Jag är rustad för strid. Kom an då, Jens!

/ Säl den förskräcklige

Så har det drabbat mej också som alla A-kändisar efter ett tag på toppen: Mediedrevet, det förbannade mediedrevet. Dom vinklar mej på fel sätt. Stjärnor som jag och Natacha har en tendens att bli omnänmda i helt fel sammanhang. Men Robinsson-Rolletiden hade sin glansperiod. Schlagerfuskeriet lika så. Men nu slår det tillbaka. Jag kan inte säga något längre utan att någon jävla journalist tejpar upp ett citat här eller bloggar om vad jag gjorde senast. Jag stänger in mej på rummet och hör någon som knappar på tangenter, en penna som stryks mot ett anteckningsblock, vad har jag gjort nu? Vad blir citatet, löpsedeln, eller bloggen? Samtidigt är det ju svårt att klandra dem för hårt, eftersom allt jag gör naturligtvis måste ha ett grymt allmänintresse. Klargörande: Citatet på hurra från i lördags klockan 04.00 är fabricerat. Men jävligt roligt. Lite citat ryckta ur sitt sammanhang (enligt Kött då de är som bäst) "Jag har varit på en bagare" - Angelica. "Jag ser inte skillnad på män längre" - Björn. "Jag tyckte min röst var ganska sexig" - Angelica. "Vem vill du helst såsa på?" - Niklas. "Nu ska ni säga varför jag är snygg" - Vesslan. "Hurra-kollektivet är ett ganska töntigt kollektiv-namn" - Säl. / Roland - som kanske tar tag i hemtentan...snart.

Det kan vara så att Roland borde prata med någon. Följande har hänt under eftermiddagen:

Roland lagade falukorv och potatis. När han skulle lägga upp maten hamnade en falukorvsskiva på bordet. Den var tvungen att hamna i soporna. Till och med Roland själv blev konfunderad över sitt beteende och misstänkte att det kunde ha något med sin tid på Mc Donalds att göra.
När Roland sedan ätit upp all mat ( det vill säga även de två korvskivor han lagt på ett kaffefat bredvid "ifall jag inte orkar äta dem så sölas de inte ner av det andra på tallriken"  kommer han på att han måste duscha eftersom vi snart ska till Vesslan. Roland flyger upp ur soffan och springer ut ur köket.... för att börja spika upp kartor på hallväggarna!

Igår var det tonfisk. Idag är det hemtenta.
Resten av kollektivet känner inte igen den tidigare så glade kamraten Roland.
- Vi är oroade, säger en nedstämd Daniel.

Sedan Kajsas oväntade, men ack så upplivande frukostbesök i morse har Angelica, Niklas, Daniel och Säl knappt sett till Roland. Han har suttit instängd i sitt rum med hemtentan som han själv kallat "svår".
De andra är så klart mycket bekymrade över Rolands nyfunna duktighet.
- Tonårstjejer brukar ju ofta drabbas av  "duktighetssyndromet", säger Angelica. Man vill äta bra och vara bäst i skolan, vilket kan gå över styr. Kanske har Roland drabbats av något liknande?
Nyss öppnades dock dörren till den Roländska borgen och en till synes irriterad Roland kom ut.
- Ska någon till Kvantum? frågade han.
De andra pustade ut. Nu skulle Roland be om lösgodis och en Slitz och sen skulle allt bli som vanligt igen. Men icke.
- Kan du köpa tandkräm? Blå Colgate.
Vissa spekulerar i om det kan vara så att Rolands seger i Hallå!-frågesporten i morse kan ha med saken att göra. Roland vann med 12 rätt mot Daniels 5 och Angelicas 6. Mest imponerande var hans kunskaper i Jurassic-park. Kanske Roland tror att han hela tiden måste vara bäst för att behålla vännernas beundran?
- Nu står vårt sista hopp till Säl, säger Niklas.
- Ja, ropa inte hurra förrän Säl har vaknat, säger Daniel.
Sedan cyklar de iväg till Vovven.

Oj, i dag har jag redan varit på äventyr.

Redan innan solen stigit över horisonten och gjort natt till dag steg jag upp för att föra min ädla kamp mot Ödet, Kylan och Den varma sängens frästelse. Jag sadlade min svarta hingst Crescent och gav mig av på färden. Längs hela vägen låg Kylans soldater i buskarna. Deras pilar sved i skinnet. Men tack vare mitt mod och Crescents trogna travande lyckades vi ta oss fram med livet i behåll. Och jag kunde slutföra mitt heliga uppdrag; att placera de hemliga handlingarna på det hemliga gömstället innan Det fjärran landets budbärare kom till staden.

Jag skulle alltså till skolan för att lämna in ansökningen om utlandsstudier innan utlandsstudierdamen kom till skolan och tömde sitt postfack. (Ja jag vet, jag kunde gjort det igår. Men nu blev det inte så.) Det var i alla fall sjukt tidigt. Klockan sex gick jag upp. Så dags hade jag inte ens gått och lagt mig natten innan. Konstigt att det kunde vara så jäkla kallt och så jobbigt att vara uppe vid den tiden i dag när det inte alls var kallt eller jobbigt att vara vaken i går morse.

Hemfärden visade sig bli långt mer strapatsfyllt än vad jag räknat med. Kylans pilar kändes inte längre lika farliga men Ödet skulle komma att föra oss in i många farofyllda situationer. Redan innan vi kommit halvvägs tappade min trogne springare sin ena silversko. (Cykelns smutsiga kedja hoppade av). I tvenne år av min ungdom gick jag i lära hos den store profeten Hadenius. Som alltid när jag hamnar i kniviga lägen kom hans stora kunskap väl till pass. Jag lyckades göra upp eld tillräckligt het för att jag skulle kunna smida en ny sko av mitt svärd.
Obeväpnad fortsatte jag den farliga färden. Min längtan efter Den varma sängens frästelse var nu så stor att jag knappt kunde se. Problemet med skon hade gjort att vi blivit försenade på vår resa. Därför kom vi fram till vägen av järn samtidigt som pilgrimmerna från Det öde landet i väst. (Tåget från Ånge.) Karavanen var så folkrik och tät att den var ogenomtränglig. Men Den varma sängens frästelse slet i mig och flera gånger när längtan blev för svår var jag nära att kasta mig ut i karavanen mot en säker död. Det blev Crescents lugn som till slut räddade mig.
Då pilgrimmerna passerat kunde vi fortsätta resan tämligen obehindrat; Trafiksignalsguden var mig nådig och Hurradraken låg ännu och sov. När vi nådde Det gyllende berget eskorterade de första solstrålarna mig hem, upp mot toppen, mot den store Säl och Godhetens borg.

/ sir Daniel

För alla er som går omkring och är avundsjuka på Angelicas kattposter, här kommer den (något förminskad). Skriv ut och häng upp på väggen!

Det lite bättre Nackstakollektivets favoritvessla/pysselansvarig fyller år idag! Grattis!

/Det lite bättre Nackstakollektivet

En av hurra-medlemmarna har citerat mig på sin  blogg. Felciterat naturligtvis. Men sen är det ju som det är med redigerare också, som en annan ur hurra-familjen brukar säga.

Helgen närmar sig slutet och mina krafter också. Tonfisken gav ingen extra energikick direkt. Baksmällan är ett tungt lass att dra fortfarande. Inflyttningsfesten i går blev en succé tror jag. Det känns så. Någon fick för mycket att dricka, Hasselhoffskivan hackade och kåren var stendöd. Å andra sidan ropades jag upp på bordet, folk avgudade våra väggpynt och vi fick finfina inflyttningspresenter, Tackar!

/Roland.

Robinson-Rolles bakismat:

Frukost: fil m. flingor

Lunch: EN nektarin.

Middag: ris, tonfisk och grönsaker

Så nyttigt att man mår illa...

/Niklas, (hittills en pizza, kan bli en till...)

Sådärja, guldstriden lever!

/Niklas

Och så är vi lämnade ensamma igen.
Gårdagen var...kul. Vi fick kaka X 2 och fönsterfärg. Och så fick jag fin vas av tjejerna. Och en stor, röd pratbubbla i skrubbsvampsmaterial som säger Yes!. Av Pingy och Påsen. Snällt.
Idag har vi ätit pizza. Jag valde den sämsta blandningen av alla. Skinka räkore, banan och curry och ananas. Yuck.
Påsen har också nämnt sina fem favvodjur. Det tog honom i runda svängar 2,5 timmar. Säl var inte med.

/Angelica

Andra ölen är snart slut. Festen har redan börjat, eller lite grann så i alla fall. Och snart kommer gästerna. Ohlsson och hans gotlänning försöker lura i mig superdrinken redbull och jägermeister. Jag provade i går och var bakis i morse. Så vi får se om jag tar ngn i kväll. Antagligen håller jag mig till ölen. Men omdömet kan försämras under kvällen.

Fest.

/Roland.

Besökte hurra i natt vid 4-tiden eller något. De släppte inte in mej. Snacka om gästfrihet. Därför blev efterfesten inställd. Nya försök utlovas.

/ Roland.